Fit-tjejen
Fyyyyyyyy vad snuskigt DU tänkte när du läste min överskrift. Usch usch usch, nagthy boy or girl.
Här snackar vi inte fit(t) som i.... ja du vet. Här snackar vi fit som i FIT! Fit for fight, fit form.
Jag som alltid HATAT att löpa (problem med benhinnorna sedan årskurs 8, och tråkigt tråkigt TRÅKIGT är det med), har på något sätt blivit frälst och faktiskt givit mig ut i löpet hela två gånger på en vecka. Detta kanske inte just du som läser blir så imponerad av, men jag blir imponerad av mig själv! Dels för att min kondis ganska totalsuger, och dels för att jag alltid annars tyckt att det varit tråkigt. MEN, nu verkar det alltså om att jag kommit på andra tankar. Hoppas verkligen att det håller i sig! Och hoppas för jösse namn att benhinnorna inte spökar.
Jag tänker såhär, att jag springer så länge jag fortfarande tycker att det är kul. Hellre springa en kort stund och känna sig nöjd och må bra, än att totalt pumpa ut sig själv och tröttna. Springer du själv, ös på med musik i mp3n! Springer du med någon, ta hjälp av varandra och puscha varandra. Mät antingen i tid eller sträcka, till att börja med. Tänk inte att du är dålig om du inte klarar X kilometer på X tid, utan tänk "Jag klarade att springa utan att stanna i X minuter!" eller "Jag sprang X kilometer och stannade/gick bara X gånger!". Se det positiva, för då blir träningn positiv :).
Alla ni som sitter där och tänker "You go girl! Vad duktig hon är som tar sig ut och tränar, trots spöregn", tänk inte så. Tänk istället "Yeah, vilken inspiration hon är. Nu drar jag på mig löpskorna och gör samma sak!".
Okej? Bra! :)
Här har en bild på mig från tidigare idag, när jag i stort sätt ville skjuta mitt huvud pga huvudvärk. Lyckligtvis gick det över. Om det var på grund av min turban eller på grund av löpningen förtäljer inte historien.
